Baby Britain

Det har ar med all saker het den basta och samsta dagen i mitt liv. Jag har inte varit lika stressad, lycklig, taggad, gratmild, arg och hogljudd nagonsin.

Egentligen borjade den har dagen igar, nar jag lamnade mitt trygga hem och min varma sang och gav mig ut pa detta aventyret. Flygturen till arlanda gick bra, jag sov en stund, lyssnade pa bo kaspers orkester och hade det skont. Resan fran arlanda till sthlm centrum gick ocksa som pa rals! :D

Nar jag skull ta flygbussen till skavsta missade jag en nastan, men eftersom att det var den sista och jag inte hann kopa biljett, fick jag aka gratis! :D

Pa flygplatsen var et latt att hitta. Val ombord pa planet dock va det inte lika roligt, da jag fick sallskap av trakake och hans lulea crew, som bestallde drink pa drink medans de hogljutt underholl oss med godingar som "jag maste ringa carina"! Jag lyckades sova mig igenom det varsta dock.

I glasgow sov jag pa en bank mellan midnatt och 5 pa morgonen. Jag hade huvudet pa vaskan sa att jag skulle marka om den forsvann eller om nagon forsokte fingra pa den. Inget hande iaf, vi va ungefar 8 pers pa hela flygplatsen, som var forvanansvart liten! :o klockan 5 drack jag en starbucks kaffe och en macka med bacon och majonas och madde val. :)

Flyget till paris gick ocksa lungt. Jag sminkade mig pa en pytteliten toalatt full av folk. Sedan blev det stressigt! Resan fran beauvais till paris tog nastan 2 timmar. Val framme hade jag problem med att hitta metron, och sedan aven problem att komma pa hur man betalade, och vart jag skulle aka.

Problemet med paris ar, att gatorna heter en sak, och hallplatserna pa le metro nanting helt annat! Jag skulle till boulevard de la vilette. Dar lag mitt bokade hostel. Jag tog darfor metron till RUE DE LA VILETTE, som jag lyckats hitta efter tva infodingar sprungit med mig over hela paris underjord.

Na, dar lag inget hostel. Inget bd de la vilette heller. Jag fragade i informationen. Jag fick feta att jag skulle till Stalingrad! Jag akte till stalin grad och ja, dar fanns en bd de la vilette, men inget hostel!

Jag borjade kanna stressen. Jag skulle ju va pa signering pa FNAC champs elysees klockan 3, nu va klockan snart 1 och med tanke pa hur lang tid det tagit hittills kunde jag ju bara forvanta mig att det skulle ta lika lang tid tillbaka! Sa, jag sprang in och ut  i varje HOTEL jag kunde hitta, men inget var ledigt. Tillslut var det en godhjartad man som lat mig fa sova i stallet. Eller snarare, ett annat youth hostel. Det kostade 24euro per natt. Samma som det tidigare och jag tog det! :)

Jag sprang till metron och fragade alla om hur jag skulle ta mig till champs elysees, och 30 minuter senare var jag pa plats. Jag sprang fran metron till FNAC och fragade personalen om det skulle komma nagra japaner ungefar en timme senare. Ja, det skulle det,MEN! eftersom att jag var sa sen, sa expediten, kanske jag inte skulle hinna. De signerade trots allt bara i en timme.


Mitt hjarta forbannade att jag sprungit och letat det dumma hostellet. Jag skulle ha gatt pa signeringen forst, och sen tagit in pa natt hostel nan stans!

Kon var lang. Jag stallde mig sist. Varje gang den rorde sig lite smet jag forbi 10 personer. Fransman kan inte tranga sig. De forstar inte.

Jag hann in pa signeringen. Hela bandet satt dar, inklusive Kyo. Det var, overkligt.

Jag fragade tva tjejer i min alder var le bataclan lag, och dom erbjod sig att folja mig. Forst gick vi och kopte en cola och milkshake och sen akte vi till arenan dar dir en grey skulle spela senare under kvallen.

Vi kom in och konserten var...oforglammlig, men jag skrver mer om den imorgon. Nu ar jag acklig och bitter.

Efterat blev jag filmad och intervjuad av dir en greys crew, som papekade att jag vad svettig och undrade om jag ville saga natt till bandet. Jag sa att jag hade gjort mitt basta.

so far ar allt bara bra. Klockan ar ca halv 10 och jag beger mig med metron tillbaka till mitt hostel. Jag maste byta i republic till linje 12 till belleville. Jag hittar gatan dar mitt hostel ska vara, men icket. Det har gatt upp i rok, borta fran jordens yta. Det borjar morkna. Jag vandrar runt ett omrade fullt av kinesiska resturanger och blir sugen pa gryta. Efter att jag hittat hem ska jag ga ut och bestalla en gryta och ta med. Jag gar. Och gar. Och gar. Tills jag ar tillbaka pa le bataclan igen. Jag har gatt runt 4 stationer. Jag blir bitter. Jag fragar en polis, han pekar.

Jag gar. och gar och kommer tillbaka till dar jag borjade. Inget hostel. Jag funderar pa att ata grytan forst och sedan leta ratt pa hostelet. Jag prioriterar hostel finnandet, men finner trots detta inge hostel.

Det blir morkare, och gatorna blir tommare och mer laskiga. Jag kanner mig inte trygg och gar in pa en bar for att be om hjalp. Det hela slutar med att jag grinar okontrollerat infor en stackars bartander som inte kan engelska.

Efter att ha sprungit hela vagen som hostelet ska ligga pa en gang till, finner jag det till slut. Klockan ar halv 12 och alla kinesiska resturanger har stangt. Ingen gryta altsa.

Imorgon hoppas jag att jag har lart mig nagot och att det kommer ta mindre an 2 timmar att hitta runt. Nu ska jag sova, imorgon ska jag duscha och ata hostel frukost. Sen ska jag springa runt och ata gryta. Jag tror att det kommer bli bast.

PUSS
Sara